En av de dödliga

Ja, jag erkänner. Jag föll i träsket. Som en i mängden. Kunde inte hålla mig ifrån det. Idén har flugit förbi mig tidigare, men aldrig slagit rot på allvar. Plötsligt grep något tag i mig, ruskade om mig (egentligen låg jag och försökte sova utan att få en blund i ögonen, men skriver det som en metafor för att det är skojigt) och helt plötsligt fick jag för mig en allvarlig tanke på att börja blogga. Sällan man varit så frustrerad över att det varit natt.

Sagt och gjort: här är min blogg. Naturliga  frågor som dyker upp för de flesta kanske är "Vad sjutton ska han skriva om?" eller  "Vad har han att erbjuda?" Faktum är att jag tror... nej, för svagt... jag VET att det jag skriver kan väcka tankar hos läsare. Så, om någon mot förmodan börjar följa denna blogg så hoppas jag att han/hon ska få ut något av det.

Bekännelser fick bloggen heta. Vad sa du? Vad jag ska bekänna? ALLT som finns på mitt hjärta som jag vill dela med mig av. Kan vara allt från relationer och trosfrågor till politik, ishockey eller dammsugare... (öh?) The point is... detta är vad man ska kunna kalla en allätares läsning.

Kände så starkt för detta p.g.a. de stora förändringar som just nu genomsyrar mitt liv. Tänker inte beskriva dem närmare i detta inlägg, men om ni följer min blogg får ni veta hemligheten. Hemligheten bakom bloggaren Ludvig. Den vanliga dödliga bloggaren Ludvig.

Dagens not: Datorn förstår ej ordet blogg. You'd better do, för jag har bara börjat!