Julgubben vs. Jesus

Så har vi kommit till den afton då miljontals barn ligger och spänner sig och inte kan sova. Kvällen, som under barndomen kändes fördömt lång. Kvällen, då Julgubben lastar sina julklappar i släden och ger sig ut på sitt rövarstråt för att ge alla snälla barn julklappar, ty de stygga blir utan.

Har för mig att barnen i till exempel England får sina julklappar först på juldagens morgon. Kanske lika så bra det för Julgubben, att några ivriga stackare får vänta på sina paket. Annars skulle han ju inte hinna dela ut allt.

Men det finns faktiskt de som inte alls får uppleva denna julspänning. Istället präglas deras tillvaro av hur de ska få mat för dagen, hur de ska överleva morgondagens självmordsattacker, bombräder eller svåra naturkatastrofer. Här i Finland är vi så pass lyckligt inskränkta att den värsta naturkatastrof som kunde inträffa på julafton är ett eventuellt strömavbrott. Oj nej! Hur går det då med skinkan, morotslådan, julbelysningen, Kalle Anka, Arne Weise (nej, den reliken är ju borta från TV-rutan för länge sedan)...

Poängen med julfirandet är borta för länge sedan. Jesusbarnet har ersatts med Angry Birds-dockor, reklamen flödar och folk klagar över att julfirandet inte är tillräckligt neutralt. Men hallå där! Finland är ett officiellt lutherskt land med alla tillhörande traditioner. Således anser jag att om inte för den personliga trons skull, så åtminstone å traditionens vägnar, ska julevangeliet hållas kvar som det varit i alla tider. Jesus föddes och han vill vara allas vän, och det är en klapp som slår all världens rikedom!

Lång önskelista detta...

Tidernas julklapp!